Karl Eric's modelljärnväg

   
Modelljärnvägen på Banvägen

Lite bakgrund....
Leka med tåg när du är över 40 Stig-Helmer.....klassisk replik från en känd film. I verkligheten är nog de flesta "modellrallare betydligt äldre än så.

I min barndom fick jag ofta följa med mamma och pappa på bussutflykter ordnade av någon förening. Ibland gick turen till "Blomsterträdgården", en trädgårdsanläggning i Blekinge. Det var min absoluta favorit av resmål. Trädgård och blommor minns jag inget av, men de hade en i mina ögon, gigantisk modelljärnväg. Jag kunde inte se mig mätt på allt som fanns där. Tåg,bilar, båtar, lyftkranar, ja de mesta som finns i verkligheten fast i skala 1:87

Så blev min högsta önskan som 8-åring att äga en egen modelljärnväg. Det var en dyr leksak och jag trodde nog att drömmen aldrig skulle bli verklighet, men ödet och mina föräldrar ville annorlunda. En grannpojke som var 6-7 äldre än mig hade en Fleischmann-anläggning med två lok. Ett stort fint el-lok och ett litet ånglok. På något sätt lyckades föräldrarna köpa det lilla ångloket, ett par vagnar och ett antal skenor. Till det behövdes en transformator som väl köptes i butik och allt gavs till mig som julklapp 1957. Lyckan var stor, åtminstånde i några dagar. Det lilla ångloket visade sig var avsett för batteridrift och tålde inte den högre spänningen från transformatorn. Efter några dagar brann det lilla lokets motor upp.

Räls och vagnar fanns ju kvar och nu gällde det att skaffa ett nytt lok. Jag hade en sliten katalog från Fleischmann med massor av lok att drömma om. Nu kunde jag knappast räkna med att få ett nytt lok så nu gällde det att spara pengar och köpa ett själv. Det fanns ett lok i katalogen som jag väldigt gärna ville ha. Det var ett brunt el-lok med svensk förlaga. Det kostade 84 kronor.Så fanns det ett grönt el-lok med Tysk förlaga som heller inte var så tokigt. Det kostade 76 kronor. Jag bestämde mig för det gröna. 84 kronor för det bruna verkade alldeles orimligt dyrt. Med en, och ibland två kronor i veckopeng insåg jag att också 76 kronor skulle bli svårt att uppnå. Men jag gnetade på, fick ibland nägra kronor av mormor, sprang ärenden och gjorde tjänster.

Efter lång tid, säkert mer än ett år, hade jag fått ihop pengarna. Jag minns ännu med vilken stolthet jag halade upp slantarna på disken i Lundgrens järnhandel i Kalmar i utbyte mot det tyska gröna loket. Nöjd och glad förstås men där fanns ändå en liten besvikelse. Skulle jag inte ha väntat, sparat ett tag till och köpt drömloket, det bruna svenska? Hursomhelst, anläggningen byggdes upp på en spånplatta och mamma var också lite intresserad. Hon tillverkade bland annat en lång tunnel enligt en metod som hon hade läst om i ICA-kuriren.

Tiden gick och lekarna med modelljärvägen blev ibland lite våldsamma och det slutade med att också det gröna loket gick sönder efter allför många simulerade tågkatastrofer och fallolyckor. Nu var det andra intressen och inte läge att spara till ett nytt lok. (Nästa sparmål blev en transistorradio Minerva 299:- och senare en bandspelare Grundig 540:- Bandspelaren hittade jag när vi städade ur hemmet efter föräldrarna. Den fungerar fortfarande och magnetband som jag spelade in med mig själv och kompisar finns bevarade för eftervärlden,)

Min modelljärnväg kom också fram när vi städade huset och vissa delar av den kommer jag att använda i den anläggning som jag nu bygger upp.

Intresset för modelljärnväg har alltid funnits och under mina år i England besökte jag många mässor och utställningar där äldre herrar förevisade (lekte) med sina tågbanor. Drömmen om att starta på nytt med en ny anläggning har legat och grott i många år. Tiden rinner iväg och det gäller att handla innan den tar slut. Jag har gott om tid och gott om utrymme i huset så jag beslöt att göra plats för en modelljärnväg i ett av sovrummen på övre plan.....fortsättningen får ni läsa om på dagbokssidan där jag ska beskriva lite närmare vad som händer med anläggningen